Fogning verkar trivialt men är där 30 % av fasadskador uppstår — vatten letar sig in i springor. Här är vad som faktiskt fungerar.
Fogtyper på fasad
Murfogar (tegel): traditionellt bruk, oftast NHL- eller KC-bruk.
Anslutningsfogar: mellan fasad, fönster och trapphus/dörrkarm, mellan fasad och plåtdetaljer. Elastisk fogmassa.
Dilatationsfogar: avsiktliga rörelsefogar i stora fasader. Elastisk fogmassa med fogprofil.
Sockelfogar: övergång mellan grundmur och fasad.
Val av fogmassa
Polyuretan: hög rörelseupptag, bra för dilatation. Silikon: bra för glas och plåt men målas inte över. MS-polymer: mångsidig, målas över, bra hos oss för anslutningar.
Akrylat (vanlig billig vit fogmassa): undvik utomhus. Den krymper, hårdnar och spricker inom 3 år i UV.
Fogbredd och djup
Tumregel: djup = halva bredden, max 12 mm. Bottningslist (PE-rundpärla) sätts in för att kontrollera djupet och hindra trepunktsvidhäftning. Utan bottningslist spricker fogen vid första rörelsen.
Förberedelse av fog
Gamla fogar fräses ut till fullt djup, ofta 15–20 mm. Sidor ska vara rena från löst material, damm och fett. Primering med fabrikatets primer för sugande underlag. Det här är där entreprenörer fuskar mest — fogen ser bra ut första veckan men släpper på 2 år.
Förväntad livslängd
Polyuretan-fog: 15–25 år. MS-polymer: 20–30 år. Murfog NHL-bruk: 50–80 år. Akrylat: 2–5 år (alltså därför vi inte använder).
Tumregel
Anlita en som vet skillnad mellan fogmassorna. På en BRF i Bromma där vi gick efter en annan entreprenör fanns det fem olika sorter fogmassa i samma fasad — varav tre var fel.