Plåtdetaljer i BRF – fönsterbleck, stuprör, takfot och varför rosten alltid kommer först
När vi besiktigar en BRF-fasad lägger vi nästan lika mycket tid på plåtarna som på själva fasadytan. Anledningen är enkel — det är från plåtarna som vatten leds, och det är vid plåtarnas anslutningar som vatten oftast tränger in där det inte ska. En liten rostfläck på ett fönsterbleck kan vara orsaken till en flerhundratusenkronors fasadskada om den får sitta i åtta år. Här går vi igenom vilka plåtdetaljer styrelsen bör hålla koll på, vad rost faktiskt betyder, och varför rätt målningssystem på plåt skiljer sig från fasaden.
Varför plåt slits annorlunda än puts och trä
Plåt åldras inte gradvis som en målad träfasad gör. En träfasad börjar släppa pigment, sedan börjar färgen krita, sedan börjar trä synas, sedan kan rötan komma. Det är ett skeende på tio-femton år där varje steg ger en varning om nästa. Plåt fungerar inte så. Plåt ser bra ut, ser bra ut, ser bra ut — och så plötsligt finns en rostfläck. Och från det att rostfläcken syns har korrosionen redan pågått i flera år under färgskiktet. Det är därför styrelser ofta missar plåtdetaljerna ända tills de blivit dyra.
Det är klassikern vi ser om och om igen — en BRF lägger budgeten på fasadrenovering vart femtonde år, men ingen pengar avsätts för översyn av plåtdetaljer däremellan. När fasaden ska göras om upptäcks plötsligt att tre fönsterbleck är rostiga, två stuprör behöver bytas och takfotsbeslag måste tas om. Det är inte småpengar, och det hade kunnat upptäckas och åtgärdas mycket tidigare och billigare.
De fem plåtdetaljerna vi alltid besiktigar
Fönsterbleck är den vanligaste plåtdetaljen och den som först visar problem. Det är den horisontella plåten under varje fönster som leder regnvatten ut från fasaden. Vi tittar efter rostfläckar i kant och anslutning mot karm, vi tittar efter att blecket lutar utåt och inte inåt, och vi kontrollerar att silikonfogen mellan bleck och karm är hel. En spräckt fog där släpper in vatten som sedan stannar inuti karmkonstruktionen i månader — det är där fönsterruttenheten börjar.
Stuprör och rörklamrar är nästa. Klamrarna som håller fast röret i fasaden är ofta järn, och järn rostar mot puts på ett sätt som missfärgar fasaden i mörka ränder neråt. Vi byter ut järnklamrar mot rostfria varhelst vi har chansen — det är en liten kostnad i samband med övriga arbeten, men sparar enorm tid framåt. Stupröret i sig bör vara helt, sitta tätt mot fasaden hela vägen ner och mynna i en stupskål eller dagvattenränna, inte rakt mot sockeln.
Hängrännor bör besiktigas både utifrån och inifrån. Utifrån tittar vi efter rost, deformation och anslutning mot stuprör. Inifrån — vilket kräver stege — tittar vi efter sediment, löv och om något skarvplåt börjat lossna. En hängränna som läcker vid skarv ger ofta märkbart slitage på fasaden direkt under skarven, och det är symptomet styrelser brukar reagera på utan att förstå orsaken.
Takfotsbeslag och vindskivor är det fjärde området. Det är där taket möter fasaden, och det är där fukt från taket leds bort. Skarvar mellan plåtarna, infästningar i trä och anslutning mot hängränna är där vi ser de vanligaste problemen. Vi var ute hos en BRF i Bromma förra våren där styrelsen rapporterat fuktfläckar i lägenheter på översta plan. Det var inte taket som läckte — det var ett takfotsbeslag som lossnat på ena änden och leddes vatten in bakom hängrännan istället för ut i den.
Sockelbeslag där huset möter mark är det femte. Det är ofta plåtar som leder regnvatten bort från grundkonstruktionen. Är de skadade eller borta rinner vatten direkt mot källarmuren — något som kan ta år att märka av invändigt, men som under tiden orsakat förvånansvärt mycket fuktproblem i källarutrymmen.
Rost — när är det kosmetiskt och när är det akut?
Inte all rost är samma sak. Ytlig rost — en brun missfärgning utan flagning — är ofta bara att grunda om och måla på. Den har inte trängt igenom plåten ännu. Strukturell rost — där färgen blåser upp och flagar — innebär att korrosionen tagit sig igenom färgskiktet och började äta plåten. Då måste rosten mekaniskt avlägsnas, ofta med slipning eller borstning, innan ny grundfärg läggs på.
Och så finns genomrostning, där plåten faktiskt har hål eller är så tunn att den deformeras vid lätt tryck. Då hjälper ingen målning — plåten måste bytas. Tumregeln vi använder är: kan man trycka på rosten med tummen och plåten ger vika, är det dags att byta. Kan man inte det och rosten bara är ytlig, är det fortfarande underhåll och inte renovering.
Färgsystem för plåt – varför fasadfärg inte räcker
Plåt målas inte med samma färg som puts eller trä. Det krävs ett dedikerat metallsystem som klarar termisk rörelse — plåt vidgar sig och drar ihop sig dramatiskt mellan en sommardag och en vinternatt — och som har korrosionsskyddande egenskaper. Vanligen handlar det om en grundfärg med rostskyddande pigment, följt av en täckfärg särskild för metall.
Vi använder oftast alkydbaserade system för utvändig plåt i BRF-sammanhang, för de har lång erfarenhet av att fungera i vårt klimat. Det finns nyare vattenburna system också, och de har sin plats, men på äldre fastigheter där befintlig färg är alkyd är det ofta klokast att stanna i samma system för att undvika vidhäftningsproblem.
När bör plåtarna ses över?
Vi rekommenderar en separat plåtbesiktning vart femte år, gärna i samband med en större fasadbesiktning men inte nödvändigtvis. Det är ett kort jobb — kanske två timmar för en normalstor BRF — och det är där tidiga rostpunkter fångas innan de blivit dyra. Ommålning av plåtdetaljerna görs sedan oftast i samma cykel som fasaden, men vid behov kan enskilda detaljer åtgärdas däremellan utan ställning, från stege eller skylift.
När ska ni ringa proffs?
Plåtarbete är inte ett gör-det-själv-jobb för en BRF-styrelse, även om touch-up av en mindre rostfläck kan göras av en duktig vaktmästare med rätt produkter. Det krävs kunskap om vilka korrosionsskydd som finns under befintligt färgskikt, hur olika plåtmaterial bör behandlas, och hur skarvar och fogar ska tätas. Vi rekommenderar att plåtbesiktningen alltid görs av en målerifirma eller plåtslagare — det är där tjugo minuters expertis sparar tjugo tusen i framtida åtgärder.
Kittfalsar på kopplade tvåglasfönster från före 1970 går att renovera om virket är friskt — byte behövs sällan – vi hanterar dem löpande vid fönstermålning i Göteborg.