Slamfärg och Falu rödfärg – så fungerar den, så håller den, så målar vi
Slamfärgen är vår äldsta industriellt tillverkade utomhusfärg – kokt av rågmjöl, järnvitriol och pigment från Falu gruva. Här går André igenom när den passar, varför du aldrig ska måla över akrylat med den, hur länge den faktiskt håller och vad det kostar.
Få färger drar lika mycket missförstånd som slamfärgen. Vissa tror att den är "den enda äkta" och kan målas på vad som helst. Andra tror att den är otäck och flagar efter två år. Sanningen ligger som vanligt mitt emellan, och den beror nästan helt på vad som sitter på fasaden från början. Här går jag igenom när slamfärgen faktiskt är rätt val, hur vi använder den hemma hos kunder i Stockholm, Uppsala och ute i Mälardalen, och var den klassiska Falu rödfärgen passar – och inte passar.
Råden här bygger på våra egna projekt – bland annat fasadmålning i Knivsta, där förutsättningarna är typiska för regionen.
Bor du i närheten? Vi gör regelbundet fasadrenovering i Knivsta och kan bedöma ditt hus på plats.
Vad är egentligen slamfärg?
Slamfärg är ungefär det mest avskalade receptet i hela färgvärlden. Du kokar rågmjöl till en gröt, blandar i järnvitriol som konserverar och bidrar till pigmentet, och rör ut färgpigment – traditionellt järnoxidpigment från slaggen i Falu gruva, därav den röda. Det är hela receptet. Ingen olja, inga akrylater, inga lösningsmedel. Bara mjöl, vatten, järnvitriol och pigment.
Det här gör att slamfärgen beter sig fundamentalt annorlunda än alla moderna fasadfärger. Den bildar ingen film på ytan. Pigmentet sitter löst bundet i en tunn mjölbaserad limning som väder och vind långsamt vittrar bort. När den åldras blir den inte flagig eller spricker – den blir matt, lite kritig, och till slut tunnare. Det är därför man kan måla på en gammal slamfärg utan att skrapa eller slipa: man bara borstar bort det lösa pigmentet och stryker på en ny omgång. Det är hela grejen, och det är därför slamfärgsfasader på torpen i Roslagen har överlevt i flera hundra år utan att någon någonsin har fönsterskrapat dem.
När passar slamfärg – och när är det fel val?
Slamfärg fungerar bara på obehandlat eller tidigare slamfärgsmålat virke. Det är inte en åsikt, det är kemi. Eftersom färgen inte bildar någon film utan ska dra in i de yttersta vedfibrerna, måste underlaget vara sugande. Ligger det en akrylatfilm, en linoljemålad yta eller en alkydoljefärg under – då har du en tät yta som slamfärgen bara lägger sig ovanpå som ett tunt pulver. Det släpper på två säsonger.
Klassikern vi ser om och om igen är ett 70- eller 80-talshus som någon målat med Beckers Perfekt eller liknande akrylatfärg i tre eller fyra omgångar. Sen säger någon att "vi vill ha det rött och fint" och rullar på slamfärg över det. Halva fasaden ramlar av nästa höst, för regnvattnet samlas mellan plastfilmen och slamfärgen och lyfter pigmentet. Det går inte att rädda annat än genom att tvätta bort all slamfärg och fortsätta med akrylat – eller att skrapa, sliva och kemiskt avlägsna hela det gamla färgsystemet ner till bart trä, vilket sällan är ekonomiskt försvarbart på en hel villa.
Slamfärgen är alltså rätt val när du har:
- Ett äldre hus, gärna äldre än 1950, som aldrig har målats med plastfärg.
- En lada, ett uthus, en friggebod eller ett garage i obehandlat virke.
- En befintlig slamfärgsfasad som behöver fräschas upp.
- En sommarstuga eller torp där du vill ha det traditionella uttrycket utan att binda upp dig på dyrt underhåll.
Den är fel val när du har en modern villa som har målats med oljefärg eller akrylat i flera decennier. Då är båten gången – tyvärr.
Varför just Falu rödfärg – och vad är skillnaden mot vanlig slamfärg?
Falu Rödfärg är ett varumärke, inte en färgtyp. Den tillverkas av Falu Rödfärg AB av pigment från slaggen i Falu koppargruva och är den ursprungliga slamfärgen – den som fanns när Sveriges trähus blev röda från Skåne till Lappland under 1700- och 1800-talet. Det som skiljer den från en generisk "slamfärg" från en bygghandel är pigmentet: Falu rödfärgens röda har en värme och en djup matthet som ingen industriellt syntetiskt järnoxidpigment riktigt får till. Står två hus bredvid varandra ser man det direkt.
Det betyder inte att en svart, gul, grön eller engelskröd slamfärg från en annan tillverkare är dålig – många är utmärkta. Men för det klassiska faluröda valde jag personligen Falu Rödfärg Original eller Falu Rödfärg Ljus varje gång. Det är en av få färger där varumärke faktiskt spelar roll, för pigmentet är bokstavligen en restprodukt från en specifik gruva som är geografiskt unik.
Hur länge håller en slamfärg?
Det beror på. Riktigt mycket beror det på.
På ett söderläge, helt fritt från träd, där solen och slagregnet gör vad de vill, kan du behöva bättra på efter ungefär sex år och rollar på en hel omgång efter tio eller tolv. På ett norrläge i skuggan, där det är fuktigt men aldrig direkt sol, kan samma färg sitta i tjugo år utan att du behöver göra något över huvud taget. Vi var ute på ett torp utanför Norrtälje förra sommaren där ägaren inte hade målat sedan tidigt 90-tal – sydväggen var matt och behövde en strykning, men nordsidan var fortfarande pigmentrik och fin. Samma färg, samma vecka, samma man som målade. Skillnaden satt helt i väderstrecket.
Den enkla tumregeln vi använder: räkna med att en slamfärg behöver omstrykning ungefär vart åttonde till tionde år på en typisk villa, men det kan vara halva tiden i utsatta lägen och dubbla tiden i skyddade. Det viktiga är att det är en omstrykning, inte en ommålning. Du skrapar inte. Du tvättar med vatten och piassavakvast, låter torka, och rollar eller penslar på en ny omgång. Det är en helgs jobb på ett normalstort hus om man är två personer som vet vad de gör.
Underhåll – varför slamfärg är så billig i längden
Det är här slamfärgen vinner mot allt annat. En akrylatmålad villa kostar mellan femtio och hundra tusen att måla om när det är dags, för du måste skrapa, tvätta, grunda och måla i två lager. En slamfärgsvilla kostar några tusen i färg och ett par dagars arbete. Inga skrapor. Ingen slipmaskin. Ingen primer. Bara borste, vatten och en ny burk.
Jag brukar säga till kunder att om de bor på ett torp eller har en sommarstuga med riktig slamfärg på, då har de inte ett underhållsproblem – de har en hobby. Det är skillnaden. En måleridag om året, kanske vartannat, i stället för en katastrofisk renovering vart femtonde.
Så målar vi slamfärg – steg för steg
Det första vi gör när vi kommer ut är att titta på vad som faktiskt sitter på huset. Är det en gammal slamfärg så borstar vi av lös färg med en mjuk piassavakvast och spolar med vatten – inte högtryck, vanlig trädgårdsslang räcker mer än väl. Vi låter fasaden torka i några dagar.
Är det obehandlat virke så grundar vi med järnvitriol-vatten eller med en utspädd första strykning av slamfärgen, för att binda fibrerna och få en jämnare absorption. På riktigt nytt virke kan man också vänta en säsong så att skogslukten och kådan jämnar ut sig – det är gammal byggnadsvårdspraxis och den fungerar fortfarande.
Sedan rör vi färgen ordentligt. Slamfärg ska verkligen röras, gärna med en visp i en borrmaskin, för pigmentet sjunker till botten på några minuter. Vi har en hink stående bredvid stegen och rör om var tjugonde minut. Annars får man rosa fasad i topp och blodröd i botten, och det är ingen vacker syn.
Strykningen sker med pensel eller långhårig roller. Tunt. Det är hela hemligheten med slamfärg: tunna lager. Tjock slamfärg kritar och släpper. Vi stryker hellre två tunna omgångar med en dags torktid emellan än en tjock som ser snabbare ut men håller halva tiden. Två personer som vet vad de gör hinner med ena långsidan på ett normalt hus på en dag.
Vädret spelar roll, men inte lika mycket som med moderna färger. Slamfärg kan målas i fuktigt väder – den är ju vattenbaserad på riktigt. Men direkt regn under första timmen vill man undvika, och full sol mitt på dagen i juli ger en lite ojämnare yta eftersom mjölet torkar för snabbt. Vi målar helst tidig morgon eller sen eftermiddag i maj, juni, september eller tidig oktober.
Kulörer – det är inte bara rött
De flesta tänker faluröd så fort man säger slamfärg, och det är logiskt – det är den vanligaste och mest klassiska. Men slamfärgen finns i en rad andra historiska kulörer som passar olika delar av Sverige och olika hustyper. Det finns en mörkare engelskröd, en tegelröd, en svart som du ser på Skånelängorna, en oxblodsfärgad, en gulockra som hör hemma i Mälardalen och i Uppland, en grön som dyker upp på officersbostäder från 1800-talet, och så finns det vita slamfärger på senare år som faktiskt fungerar förvånansvärt bra på små uthus.
Det jag brukar säga är: titta på vad grannarna har och vad bygden har haft historiskt. Att måla en sommarstuga i Roslagen oxblodsfärgad fungerar. Att måla samma stuga i citrongul slamfärg ser inte fel ut, men det stör sammanhanget. Slamfärgen är en folkfärg och den hör hemma i en tradition.
Vad kostar det?
Materialet är billigt. En tio-liters hink Falu Rödfärg ligger runt sju- åttahundra kronor och räcker till ungefär femtio kvadratmeter i två tunna strykningar. En medelstor villa på cirka hundratrettio kvadratmeter fasad förbrukar tre eller fyra hinkar – några tusen i färg, totalt.
Arbetet är där den stora skillnaden ligger jämfört med andra fasadfärger. Att låta oss komma ut och slamfärgsmåla ett normalt hus kostar mellan tjugo- och fyrtiofemtusen, beroende på storlek, skick på underlaget och om det behövs ställning eller om vi kommer åt med stegar. ROT-avdraget gör sitt på arbetskostnaden. Jämfört med en akrylatomålning där notan landar på sjuttio- till hundratusen för samma hus är skillnaden talande – men det är ju också för att vi gör mindre.
Bygger du själv? Då kostar det dig en helg och en hink eller två. Det är därför slamfärgen är det vanligaste DIY-projektet vi möter. Hör av dig om du är osäker på underlaget innan du börjar – det är där alla katastrofer börjar.
De vanligaste misstagen vi ser
Det första är att man målar slamfärg över ett tätt färgsystem. Det går inte. Det andra är att man rör för lite – pigmentet sjunker, övre delen av fasaden blir blek och nedre delen blir mörk. Det tredje är att man stryker för tjockt – färgen krackelerar och kritar. Det fjärde är att man högtryckstvättar fasaden inför ommålning. Slamfärg är ingen film, den sitter i ytan, och högtryck driver in vatten i veden och skadar långt mer än det rengör. Borste, vatten, tålamod.
Det femte misstaget är estetiskt och svårare att åtgärda i efterhand: att blanda för många kulörer på samma hus. Slamfärgens charm är att den är monokrom och matt. En faluröd fasad med vita knutar och svarta fönsterbleck är klassiskt vacker. Samma hus med fyra olika kulörer på fasad, knutar, foder, vindskivor och dörrar blir rörigt. Det går att rätta till med en omstrykning, men det är ändå värt att tänka efter innan.
När ska du ringa proffs?
Slamfärg är den färgtyp där en duktig villaägare faktiskt kan göra ett lika bra jobb som vi. Det är inget elittjofy, det är borste och hink. Men det finns några tillfällen då du tjänar på att lämna över:
Om du är osäker på vad som ligger på fasaden från början – ring oss för en besiktning. Vi gör ett enkelt vidhäftningstest, kollar med en handhållen fuktmätare och säger ärligt om slamfärgen kommer att fungera eller om du måste välja något annat.
Om huset är högre än en envånings villa, eller om det krävs ställning, då blir det snabbt en arbetsmiljöfråga. Två veckor med ställning som du själv hyrt blir dyrare än att låta oss komma med våra egna ställningar och vara klara på fyra dagar.
Och om du har en gammal slamfärgsfasad som har börjat krita eller där pigmentet är ojämnt fördelat efter någons mindre lyckade tidigare omstrykning – då hjälper vi gärna till att tvätta, jämna ut och stryka om så att huset får tillbaka sin riktiga, djupa färgton. Det är den typen av jobb där erfarenhet sparar både tid och färg.
Trapphus i miljonprogrammet har ofta gammal latexfärg på betongväggar, vilket kräver noggrann avfettning före målning – det arbetet beskrivs närmare under Latexfärg för väggar i.
Slitageklassen i ett trapphus styr både färgval och antal strykningar på de nedersta två metrarna – vi hanterar dem löpande vid vår trapphusmålning i Västerås.
Nedersta bågen på söderfasaden är den som mognar först — UV och slagregn tar den i förväg – det arbetet beskrivs närmare under När på året ska.