Linoljekitt och fogning vid fönsterrenovering
Det är kittet som håller rutan på plats och tätar mot vatten. Linoljekitt är fortfarande standard på äldre fönster — och det finns en anledning. Här går jag igenom kittets uppgift, varför det åldras, och varför vi byter hellre än lappar.
När jag besiktigar en fönsterbåge så är det första jag tittar på inte färgen utan kittet. Färgen är finputs — du ser den. Kittet är det dolda lagret som faktiskt bestämmer om vatten kommer in eller inte. Är kittet i god form har du ett friskt fönster oavsett hur färgen ser ut. Är kittet borta i nederkanten har du en problemkonstruktion även om allt annat ser fint ut.
Vad kittet faktiskt gör
Glaset sitter i en fas — en utfräst kant i bågens trä — och hålls fast med små stift eller spik. Men de stiften håller bara glaset på plats. De tätar inte. Tätningen mellan glas och trä, och skyddet mot vatten utifrån, det är kittets jobb.
Kittet fyller utrymmet mellan glaset och faskanten i bågen och formas till en lutande triangel — högre mot bågen, lutande ner mot glaset. Den lutningen är inte estetik utan funktion: vatten som rinner ner på glaset ska träffa kittet, fortsätta utåt på den lutande ytan, och rinna av. Inte hitta en springa att tränga in i.
När kittet ovanpå sedan målas över — och en aning av färgen går upp på glaset — så har du tre lager tätning: glas, färg-överlapp, kitt under färgen. Det är den kombinationen som gör ett välbygt traditionellt fönster regntätt i hundra år.
Linoljekitt — det klassiska valet
Linoljekitt är i grunden en pasta av krita (mald kalksten) och linolja. Konsistensen är som lerdeg när det är färskt, går att forma med tumme och spackelkniv. När det härdar — vilket tar två-tre veckor — så bildar det en gummiliknande, elastisk men hård yta som binder mot både glas och trä.
Det är det här systemet som har använts sedan fönsterglas blev vanligt i bygnader. Det har en enorm fördel: det åldras kontrollerat. Efter ett par decennier börjar kittet bli sprödare, kan börja krackelera där det är som mest utsatt, och så småningom börjar det släppa kontakt med glas eller trä. Men det går att byta i delar — du tar bort den dåliga sektionen, lägger nytt linoljekitt där, målar över, och har repat fönstret.
Den andra fördelen är att det är förenligt med linoljefärg. Båda systemen jobbar med samma grundmaterial (linolja) och bildar en sammanhängande, andas-bar konstruktion. Linoljefärg ovanpå linoljekitt blir tätt utan att vara plast.
Nackdelar finns. Det är långsamt — du måste vänta minst två-tre veckor innan du kan måla över. Det är pillrigt att jobba med. Och det finns i flera kvaliteter där det billigaste från byggmarknaden ofta är torrare och sämre än det vi köper från specialister.
Modernt kitt och silikon — varför vi använder dem ytterst sällan
Det finns flera moderna alternativ till linoljekitt. Akrylatbaserade fönsterkitt som är klara att måla på dagen efter. Silikonfog som är permanent elastisk. Polyuretanfogar som sägs hålla "för alltid".
Akrylat-kittet är snabbt men har samma problem som akrylatfärgen ovan: det åldras med sprickor som inte går att laga, bara byta. Och det blir hårt över tid, vilket är dåligt eftersom trät rör sig något med årstiderna.
Silikon är permanent elastisk — låter bra — men det går inte att måla över med vanlig färg. Och eftersom det är så elastiskt så greppar det inte trät utan glider ovanpå. Det är gjort för moderna fönster med specialdesignade glasfasningar, inte för äldre träbågar.
Polyuretan är en byggprodukt, inte en fönsterprodukt. Vi har sett amatörrenoveringar där folk har använt det och resultatet är alltid samma — det förstör fönstret för framtiden eftersom det är näst intill omöjligt att få bort utan att skada trät.
I vår verkstad finns 99 procent linoljekitt och 1 procent specialprodukter för specifika modernfönster. Vi ändrar inte den fördelningen.
När ska kittet bytas?
Det enklaste sättet att bedöma kittet är att titta på det och röra det med fingret. Friskt kitt är fast men inte hårt, sitter tätt mot både glas och trä, och har en jämn lutande yta. Det syns inga springor mot glaset, inga lösa flagor, ingen krackelering.
Tecken på att kittet behöver bytas:
Synliga sprickor längs glaset, särskilt i nederkanten där vatten samlas mest. Springor mellan kitt och glas där du kan se ljus när du tittar i motljus inifrån. Att kittet "ger sig" när du försiktigt trycker — det betyder att kontakten med trät har lossnat. Synlig spannmål eller smuts i kittet — det betyder att vatten har trängt in och tagit med sig material.
I en seriös fullrenovering byter vi alltid hela kittet, inte bara där det syns dåligt. Anledningen är att den del som ser okej ut idag oftast är 5–10 år från att också börja släppa. Att byta en bit nu och resten om fem år är dyrare totalt än att byta allt på en gång.
Vid en bättringsmålning kan vi däremot ofta lämna friskt kitt orört och bara fylla där det fattas.
Själva arbetet — så här gör vi
När vi byter kitt så börjar vi med att försiktigt ta bort det gamla. Det är pillrigt arbete. Vi använder en värmespackel eller en kittjärn med uppvärmd spets för att mjuka upp gammalt kitt så det går att lyfta utan att glaset spricker. Snabba rörelser med vassa verktyg är vägen till nya rutor — vi tar det lugnt.
När gammalt kitt är borta så rensar vi falsen, kollar att glaset sitter rätt på sina stift, och borstar bort allt damm. Sedan grundoljar vi själva falsen med ren linolja — det är samma princip som med trät i övrigt, vi vill att kittet ska fastna mot en mättad yta, inte sugas tort av torrt trä.
Kittet jobbas in i falsen med en spackelkniv, formas till en lutande triangel, och dras av med en konsekvent vinkel runt hela rutan. Det är ett hantverksmoment där vinkel och tryck avgör hur det ser ut färdigt.
Härdningen — varför vi väntar två-tre veckor
När kittet sitter på plats är det inte klart. Det måste härda — kemiskt reagera och bilda sin slutliga, fasta form — innan vi kan måla över. Det tar två-tre veckor vid normal rumstemperatur. I kallare verkstad kan det ta en månad.
Det är därför fönsterrenovering inte är ett snabbjobb. Du kan inte beställa renovering på måndag och få fönstret tillbaka på fredag. Mellan kittning och första målarstrykning ligger en obligatorisk vänteperiod. Det är en av anledningarna till att vi jobbar i verkstad — vi kan ha tio bågar som ligger och härdar samtidigt utan att blockera fasaden hemma hos kunden.
Det är klassikern vi ser om och om igen när någon annan har slarvat: kittet är fortfarande blött när färgen läggs på, färgen sätter sig inte ordentligt på en oljig yta, och inom ett år har du flagor.
När ska du ringa en proffs?
Mindre kittlagning på en eller två bågar går att göra själv om du är händig och tålmodig. Köp ordentligt linoljekitt (inte billigaste byggmarknadsvarianten), en bra spackelkniv, och lägg in i kalendern att första målarstrykningen kommer om tre veckor — inte i morgon. Räkna med att första bågen blir lärlingsjobb och den andra blir okej. Det är när det handlar om hela huset, eller om kittet är borta i sådan utsträckning att glaset rör sig i falsen, som du tjänar på att lägga ut det. Vi har vant öga för vilket kitt som är räddningsbart och vilket som behöver helt nytt — det är den bedömningen du köper när du anlitar oss.