Penselarbete och färgstrykningar vid fönsterrenovering
Pensel, inte roller, och absolut inte spruta. På fönster är det penseln som gäller — och det är hur du jobbar med den som avgör om färgen täcker, tätar och håller. Här går vi igenom strykningarna, ordningen, och varför färgen ska gå en aning upp på glaset.
Det är en sak som överraskar de flesta som ringer oss och frågar om fönsterrenovering: vi använder nästan aldrig roller, och vi använder inte spruta. På fönster är det pensel som gäller, från första grundning till sista täckstrykning. Och det är inte av nostalgi — det är för att penseln gör jobbet bättre.
Varför pensel — inte roller eller spruta
En båge har profiler. Den har en utsida som lutar utåt för att vattnet ska rinna av, en innerkant mot glaset där kittet ska målas över, en fas där säkerhet kring rutan tätas, och spröjsar med rundade kanter. Ingen av de ytorna är plana. En roller kommer åt den platta utsidan men hoppar över alla skärningar — och det är just i skärningarna och hörnen som vatten samlas och färgen behöver vara tjockast.
Spruta då? Spruta lägger en jämn, vacker film på alla ytor — men du tappar två saker: massagen av färg in i porerna, och överlapp på glas. Penseln tvingar in färgen i porerna och i kittfasen där den ska sluta tätt. Den fastnar mekaniskt. Spruta lägger ovanpå.
Sen är det praktiskt också: spruta kräver maskering av allt runt fönstret. Det är ohållbart på en BRF med trettio fönster där det blåser hela dagen. Vi vill jobba snabbt och rent — och det gör vi med pensel.
Penseln själv — kvalitet och form
Det är värt att säga något om penseln, eftersom den är vårt huvudsakliga verktyg. Vi använder borstigna penslar — naturborst, för linoljefärg. Vanligtvis 25 mm för fält och spröjsar, 40 mm för större ytor, och en smal 15 mm "kittpensel" med snedslipad spets för att jobba precis längs glaset.
Bra penslar är dyra. En riktig 25 mm svartborstpensel går på flera hundra kronor och håller, med vård, i flera år. Vi tvättar dem i varm linolja efter varje pass — aldrig i terpentin om vi vill att de ska behålla sin spänst. En sliten pensel målar dåligt och du syns det direkt: stänk, ojämn färgfilm, slarviga linjer mot glaset.
Vi har själva penslar som har följt med i mer än ett decennium. De är personliga. När en lärling kommer ny så lånar han våra under inkörsperioden, och så får han skaffa egna när han har lärt sig respektera dem.
Strykningarna — antal och ordning
Efter att förbehandlingen är klar (skrapad, kittad, grundoljad — se separat artikel) följer vi nästan alltid samma sekvens:
Strykning 1 — bottenfärg. En tunn, väl utdriven strykning med linoljefärg som är något förtunnad med ren linolja. Syftet är att skapa en första pigmenterad film som binder till grundoljan och fyller porerna. Den ska vara tunn. Tjockt här ger torksprickor senare. Vi låter den dra ett par dagar — ibland en hel vecka beroende på temperatur och luftfuktighet — innan vi går vidare.
Strykning 2 — mellanstrykning. Full styrka linoljefärg, jämnt utdriven, nu med fokus på att bygga en jämn pigmentmängd över hela ytan. Det är den här strykningen som tar bort ojämnheter i färgupptagning från bottenfärgen. Återigen — inte tjockt, men täckande. Torkar i typ en vecka.
Strykning 3 — täckstrykning (finish). Sista strykningen är det som syns. Här är vi extra noggranna med pensaldragen — alltid i samma riktning, alltid avslutade med ett "uppdrag" mot ljuset så vi inte lämnar stopp eller lassdroppar. Det är här övermålningen på glaset läggs, jämn och konsekvent.
Tre strykningar är normen för en fullständig renovering. På bättringsmålning räcker det ofta med två. På bågar som har rött ut helt och fått ny ved insatt kan vi behöva fyra. Det beror på.
Övermålningen på glaset — den tysta tätningen
Det här momentet är det som skiljer en proffsmålad fönsterbåge från en hemmagjord. Färgen ska gå en till två millimeter upp på glaset — inte sluta exakt vid kittets kant.
Anledningen är vatten. När det regnar rinner vatten ner på glaset och slår mot fogen mellan glas och kitt. Om färgen slutar precis där så har vattnet en hårfin springa att tränga in i. Om färgen däremot går upp en aning på glaset och sedan ner över kittet, då rinner vattnet hela vägen ner på färgen utan att hitta sömmen. Det är en mekanisk tätning utöver kittets egen.
När fönstret är klart och du putsar glaset med en rakblad-skrapa, då skär du bort just den lilla kantremsan ner till en perfekt linje. Det syns inte att färgen var där, men funktionen är kvar — kanten där rakbladet stoppade är skyddad av färgen som ligger under kittet.
Det är ett moment som tar nybörjaren ett halvår att lära sig. Den första gången du försöker övermåla glaset rätt har du antingen för lite (ingen tätning) eller för mycket (kletig kant som inte går att skrapa av rent). Det är en handrörelse, en lutningsvinkel och en kontroll på penseln som bara erfarenheten ger.
Ordningen — i vilken ordning vi målar bågen
Vi går alltid samma väg runt en båge, av en anledning: vi vill inte stryka över våt färg, och vi vill inte lämna stopp som syns i ljus. Ordningen är:
Först spröjsar (de små ribborna mellan rutorna), inifrån och ut. Sedan fält närmast glaset — alltid med kittpenseln som tar övermålningen i samma drag som färgen läggs. Sedan ytterkanterna och sidoavfasningarna. Sist nederkanten — den som är mest utsatt och oftast får extra färg.
Det här är inte vetenskap men det är hantverk. När du gör det här i tjugo år får du en sekvens i kroppen och den är lite olika beroende på båge. Men logiken är alltid: börja inifrån, jobba utåt, sluta där det syns minst om du måste lämna en gränslinje.
Vädret — det vi inte alltid styr
Linoljefärg har sina egna krav. Den vill inte ha kallt (under tio grader härdar den inte ordentligt). Den vill inte ha starkt solsken direkt på (då bildas en yttre hinna medan inre delen fortfarande är våt — vi får "elefanthud"). Den vill inte ha hög luftfuktighet (då tar härdningen tre veckor istället för en).
Det optimala är en mulen dag, 15–20 grader, måttlig luftfuktighet. Det vill säga: en typisk svensk vår eller tidig höst, inte mitt på sommaren och inte mitt i november. Det är därför vi är fullbokade i maj och september och har lättare tid att ta in jobb i februari (när vi gör verkstadsarbeten) och augusti (då det är lite för varmt för fasaden men perfekt för bågar i skugga).
När vi jobbar på plats — på en fasad — accepterar vi att vissa dagar går vi hem efter halva passet för att vi har tappat förutsättningarna. Det är inte slarv, det är respekt för materialet. Färgen är allt för dyr i tid sedan om vi tvingar fram en strykning på fel dag.
Hur slutresultatet ska se ut
När en korrekt målad båge står klar och har härdat färdigt i några veckor, så ska du se: en jämn, halvmatt yta (linoljefärg är aldrig högblank, däremot ger den ett mjukt djup). Pensaldragen ska vara nästan osynliga, eller åtminstone konsekvent i samma riktning så de tillsammans bildar en yta. Inga lassdroppar. Inga torrdrag (där penseln har gått över för länge och tagit upp färgen igen).
Kanten mot glaset ska vara skarp och rak. Om du tittar i strykljus från sidan ska du inte se "fingeravtryck" där penseln har stannat upp.
Stryker du med handen ska det kännas slätt utan klibb. Det betyder att färgen har härdat ordentligt — vilket tar tid. Linoljefärg är inte torr på två timmar som en alkyd-spritlackering. Den är hanterbar på ett dygn, övermålbar efter en vecka, helt härdad efter en månad eller mer. Det är inget fel — det är så ett material som ska hålla i tjugo år beter sig.
När ska du ringa en proffs?
Om du är en händig villaägare som vill måla en eller två bågar själv — köp en bra pensel, läs på om linoljefärg, och börja på en båge som inte syns mest. Det första du målar blir aldrig perfekt. Det är okej. Det vet vi också — vi har också haft våra första bågar.
Det är när det handlar om hela huset, om att garantin ska gälla, eller om bågarna har skick som kräver beslut om reparation eller utbyte, då tjänar du på att lägga ut det. Hantverket att måla rätt med pensel är inte svårt att förstå — det är svårt att göra konsekvent på tjugo bågar i rad. Det är just konsekvensen vi säljer: att båge nummer ett ser likadan ut som båge nummer tjugo, och att alla är gjorda så de håller. Ring oss om du vill ha en bedömning av vad ditt hus faktiskt behöver — det är kostnadsfritt.
Beslag, gångjärn och spanjoletter demonteras före slipning, annars låser färgen fast funktionen – vi hanterar dem löpande vid vår fönsterrenovering i Tierp.
Rötskador sitter nästan alltid i bågens underkant och lagas med friskt virke i stället för spackel – vi hanterar dem löpande vid fönsterrenovering i Sollentuna.