Linoljefärg, alkyd eller akrylat på fönster – vad ska du välja?
Tre färgsystem dominerar fönstermåleri i Sverige: traditionell linoljefärg, alkydoljefärg och vattenburen akrylat. De håller olika länge, åldras olika och beter sig olika när det regnar. Här går jag igenom när vi väljer vilken — och vad du ska veta innan du beställer.
Det är en fråga som kommer upp ofta när vi går igenom en offert med en BRF-styrelse eller villaägare: "Spelar det egentligen någon roll vilken färg ni använder?" Svaret är ja. Det spelar mycket roll — kanske mer än valet av målare. Färgens uppbyggnad avgör hur den åldras, hur den kan underhållas, och om du kan bättra om femton år eller är tvungen att skrapa allt till råträ igen.
Varför färgsystemet spelar så stor roll
Fönster är den mest utsatta träytan på huset. De sitter i fri väderkänsla från alla håll, har glas som leder bort värme och ger kondens, och de har skarvar och fasningar där vatten gärna samlas. Färgen är det som står mellan trät och allt det här.
Det finns tre saker en bra fönsterfärg ska göra: släppa igenom fukt så att trät kan andas, stå emot vatten utifrån, och åldras på ett sätt som går att underhålla. Inget av de tre kraven är trivialt, och det är just balansen mellan dem som skiljer systemen åt.
Linoljefärg — det traditionella valet
Linoljefärg är ett av de äldsta färgsystem vi har. Det är i grunden ren kokt linolja med pigment, ibland med lite tillsatser för torkning. Inget bindemedel av plast, inga lösningsmedel av betydelse.
Det som gör linoljefärgen unik är hur den åldras. Den krittar långsamt — ytan blir matt och pudrig efter många år — men den spricker inte. Det är en stor sak. Eftersom färgen inte spricker så kan vatten aldrig hitta in i mikrosprickor och börja jobba under färgfilmen. Och eftersom den krittar så är bättringsmålning enkel: du borstar av det lösa, lägger en strykning ovanpå, och fortsätter. Du behöver inte gå ner till råträ.
Linoljefärgen har också en fantastisk fuktreglering. Den är diffussionsöppen — fukt kan vandra ut ur trät utan att färgen lyfter — men samtidigt vattenavstötande på utsidan. Det är därför hundraåriga fönster med ständig linoljebehandling fortfarande står där, friska och hela.
Nackdelarna då? Två saker. Den första: torktiden. Linoljefärg är hanterbar efter ett dygn, övermålbar efter en vecka, men inte helt härdad förrän efter en månad eller mer. Det betyder att hela renoveringsprocessen tar tid. Den andra: arbetsteknik. Linolja vill ha tunna strykningar, gärna tre stycken, och hatar att appliceras tjockt. En ovan målare som tror "tjockare = bättre" får problem direkt.
Hos oss är linolja förstavalet på äldre träfönster — det vill säga 80 procent av allt vi gör.
Alkydoljefärg — mellanvarianten
Alkydoljefärg är en industriell uppdatering av linoljan, där linoljan har kombinerats med syntetiska hartser för att ge snabbare torktid och hårdare yta. Den dominerade fönstermåleriet från 1960-talet fram till 1990-talet och finns fortfarande på de flesta hus som inte har renoverats med linolja sedan dess.
Fördelar: den torkar snabbare (övermålbar på 16–24 timmar istället för en vecka), den ger en hårdare och blankare yta, och den var billig och lättanvänd. Det är därför den blev så populär.
Nackdelar: den spricker när den åldras. Efter tio-femton år börjar du se hårfina sprickor i ytan, och därunder börjar vatten arbeta. När en alkydfärg en gång börjat krackelera så har du i princip bara två val: skrapa allt till råträ och börja om, eller låta jobbet förfalla. Du kan inte bättra på en sprucken alkydfilm — du flyttar bara problemet.
Det andra är att alkyder ofta är mindre diffusionsöppna. Trät får svårare att andas, fukten samlas och du får tendens till röta längre fram.
Vi använder alkyd ibland — när en kund redan har alkyd och vill bättra utan att gå hela vägen ner till råträ, eller på snickerier som inte är fönster (dörrar, vindskivor). Men på fönster där vi tar fullt ansvar för långsiktigheten är linolja nästan alltid bättre.
Vattenburen akrylat — modernt men inte alltid bättre
Vattenburen akrylat är ett vattenbaserat plastsystem. Snabbtorkande (övermålbar på några timmar), nästan luktfri, lätt att tvätta penslar med vatten. Den dominerar idag inomhusmåleri och har trängt in även i utomhusbruk.
För nytillverkade fabriksfönster i furu eller industrigjorda profiler där man fabriksmålar i kontrollerad miljö, fungerar akrylatsystem utmärkt. Det är därför moderna fönster från Elitfönster och liknande kommer med akrylat och har 15-årsgaranti.
Men på äldre, renoverade träfönster är akrylat oftast inte rätt val. Den lägger en mer eller mindre tät plastfilm på ytan. Om trät under behöver släppa ut fukt har den svårare att göra det. Och när akrylatfilmen åldras spricker även den — och då är du tillbaka i samma situation som med alkyd, fast med plast som är ännu svårare att få bort.
Det är därför vi nästan aldrig lägger akrylat på en originalfönsterbåge från 1950 eller äldre. Det vore att klä ett gammalt trä-system i ett modernt plast-system, och de är inte gjorda för varandra.
Vad händer om man blandar system?
Det här är klassikern vi ser om och om igen. En båge är ursprungligen målad med linolja, någon målade om med alkyd på 80-talet, och nu står den där med en sprucken alkydhinna ovanpå en frisk linoljebotten.
När vi tar ner alkyden med varmluft och skrapjärn så är linoljebottnen ofta i häpnadsväckande gott skick — den har skyddats av alkyden ovanpå. Vi kan då slipa lätt och bygga upp med ny linoljefärg direkt. Det är som att hitta originalet under en täckmatta.
Det omvända — att lägga linolja ovanpå en alkydyta — fungerar bara om alkyden är väl rengjord, helt slät och utan glans. Och då måste man försiktigt slipa ner glansen så linoljan får fäste. Det går, men det är pillrigt.
Att lägga akrylat ovanpå linolja går nästan aldrig. Akrylaten fäster dåligt på den något feta linoljeytan och flagar inom några år.
Vad vi väljer i praktiken
I 80 procent av våra renoveringsjobb är svaret linoljefärg från någon av de svenska tillverkarna — Wibo, Ottosson eller liknande. Vi använder samma färg på utsidan som på insidan av bågen (insidan kan dock vara ljusare för dagsljus).
I de återstående 20 procenten är det oftast en av tre situationer: kunden vill bättra en befintlig alkydfärg och har inte budget för full omgörning (då lägger vi alkyd på alkyd för enhetlighet), eller det handlar om nya kompositfönster där andra system gäller, eller en kulturskyddad byggnad där länsstyrelsen föreskriver ett specifikt system.
Vad vi inte gör är att lägga akrylat på äldre träfönster bara för att det är snabbare. Vi har sett för många konsekvenser av det i tioårsperspektiv.
När ska du ringa en proffs?
Att välja färgsystem är en sak du absolut kan diskutera med din målare innan jobbet startar — och ett tecken på att du har en seriös entreprenör är att de har en åsikt om saken och kan motivera den med mer än "det här brukar vi använda". Be om en kort genomgång av: vilket system finns på fönstren idag, vilket föreslås, varför, och vad det innebär för framtida underhåll. Förra hösten gick vi igenom det här med en BRF-styrelse i Hägersten där förra renoveraren hade lagt akrylat på 1920-talsfönster — det hade hållit i åtta år och var redan på väg att krackelera. Vi ritade om hela planen och gick tillbaka till linolja. Det är den typen av samtal man helst tar i förväg, inte i efterhand.
Slitageklassen i ett trapphus styr både färgval och antal strykningar på de nedersta två metrarna – vi hanterar dem löpande vid vår trapphusmålning i Danderyd.
Rötskador sitter nästan alltid i bågens underkant och lagas med friskt virke i stället för spackel – vi hanterar dem löpande vid fönsterrenovering i Haninge.
Nedersta bågen på söderfasaden är den som mognar först — UV och slagregn tar den i förväg – vi hanterar dem löpande vid vår fönsterrenovering i Salem.