Slitage i trapphus – var det uppstår och hur ni hanterar det innan ommålning
Slitage i trapphus är inte ett fel — det är ett tecken på att fastigheten används. Frågan är inte hur man undviker det, utan när man väljer att touch-upa och när man tar det stora greppet. Vi har gått igenom tusentals trapphus och slitagemönstren är förvånansvärt lika från fastighet till fastighet. Här går vi igenom var slitaget alltid uppstår först, hur man fixar det utan att hela trapphuset behöver målas om, och vilka misstag som faktiskt skapar mer slitage i längden.
De fyra slitagezonerna som alltid uppstår
När vi besiktigar ett trapphus i en BRF tittar vi efter fyra specifika ställen, för det är där slitaget alltid kommer först — oavsett om huset är byggt på trettiotalet, sjuttiotalet eller två tusen tio. Det är samma fysik, samma rörelsemönster och samma typ av friktion. Den första zonen är väggarna mellan golv och midjehöjd vid trappor och hisslägen. Det är där väskor, cyklar och städutrustning hela tiden snuddar förbi.
Den andra zonen är runt lägenhetsdörrar — både själva karmen och väggen intill, där fingrar tar tag, paketleveranser ställs och vintermössor sopas av. Den tredje zonen är hörn — alla hörn, men särskilt de som ligger i hisspassager eller där folk svänger runt med barnvagnar. Och den fjärde är sockeln, golvlisten eller den nedersta tio centimetrarna där moppen slår och städvattnet skvätter. De fyra zonerna utgör tillsammans kanske femton procent av trapphusets totala yta, men nittio procent av allt synligt slitage.
När det fortfarande är touch-up — och när det blivit ommålning
Jag brukar säga till styrelser att det finns en enkel tumregel. Om slitaget är spridd över hela trapphuset jämnt — om kulören har mattats av lika mycket överallt — då är det dags för ommålning. Men om slitaget sitter på samma fyra zoner som alla andra trapphus har, då är det touch-up som gäller, och då är det dumheter att måla om hela. En BRF i Vasastan ringde oss förra hösten om "totalt slitet trapphus". Vi gick dit, tittade i tjugo minuter och konstaterade att alla väggar ovanför midjehöjd såg perfekta ut. Det var bara bröstpanelen och dörrkarmarna som behövde tas om. Tre dagar arbete istället för tre veckor.
Det är klassikern vi ser om och om igen — styrelser drar igång ett helprojekt för att de inte fått hjälp att se var slitaget faktiskt sitter. Det är en av de vanligaste anledningarna till att vi gör en kort besiktning innan vi ens lämnar offert. Vi vill veta vad som behöver göras, inte vad som råkar synas.
Hur en bra touch-up faktiskt går till
Touch-up i trapphus är inte att doppa en pensel i en burk och stryka över. Det är ett litet hantverk med fyra steg som måste göras i rätt ordning. Först rengörs ytan med ett mildt rengöringsmedel — annars fastnar inte den nya färgen utan flagar bort inom månader. Sedan slipas eventuella släppta kanter eller blanka fläckar lätt med fin slipduk, för att skapa fäste och få mjuka övergångar.
Därefter målas med samma färg, samma glansgrad och om möjligt samma batch som ursprunget. Det här är där dokumentationen från ommålningsprojektet blir guld värd. Vi lämnar alltid efter oss en pärm med exakt vilken kulör, vilket system och vilken artikelnummer som använts, så att en touch-up tre år senare ser identisk ut. Utan den dokumentationen blir det alltid en synlig skarv, hur skickligt man än målar.
Sista steget — och det som flest hoppar över — är att rolla ut färgen mot intilliggande område med en torr roller, så att kanten "försvinner" mot den befintliga ytan. Det är det som gör skillnaden mellan en touch-up som syns på två meters avstånd och en som inte syns alls.
Vad som faktiskt skapar mer slitage
En sak vi sett gång på gång är att styrelser försöker minska slitaget genom att förbjuda saker. Cyklar i trapphuset förbjuds, barnvagnar ska parkeras i förråd, väskor ska bäras inte släpas. Det fungerar sällan, för det är inte regler som ändrar beteenden — det är fysiska lösningar. En enkel skenrail i metall eller trä längs väggen där cyklarna ändå hamnar gör mer för att minska slitaget än fem rundskick i föreningens info-blad.
En annan vanlig miss är aggressiva städmetoder. Vi har sett trapphus där städfirman använt allrengöring med högt pH och hårda svampar — det löser upp färgens bindemedel och får ytan att börja krita långt innan slitaget hade kommit naturligt. Tumregeln vi använder är: städa ofta med rent vatten och en mild såpa, och bara använd starkare medel vid faktiska fläckar. Det förlänger livet på en ommålning med flera år.
Vinterns extra slitage
Vinterhalvåret är hårt mot trapphus. Salt, grus och blöta vinterskor kommer in på alla våningar och samlas i entréplan. Salt är särskilt elakt — det kristalliserar i färgens yta och bryter ner bindemedlet underifrån. En entrématta som faktiskt stoppar smuts — gärna i två steg, en grov ute och en mjuk inne — är en av de bästa investeringarna en BRF kan göra för att förlänga trapphusets livslängd. Det är inte målerifirmans försäljning, men det är vad vi rekommenderar varje gång vi blir tillfrågade.
Dokumentera slitaget en gång om året
Det vi rekommenderar varje styrelse är att en gång om året — gärna i samband med vårens städdag — gå runt med en mobil och fotografera de fyra slitagezonerna på varje våningsplan. Det tar tjugo minuter och ger styrelsen en faktisk bild av hur snabbt slitaget utvecklas. Efter två-tre år vet ni om ert trapphus åldras normalt, om det behövs en touch-up nu eller om ni kan vänta till nästa stora ommålningscykel.
När ska ni ringa proffs?
För enkla touch-ups på en eller två fläckar — om dokumentationen finns från senaste ommålningen — klarar en aktiv styrelse eller vaktmästare det själv. När slitaget börjar omfatta hela bröstpaneler, när färgen flagar eller när dörrkarmar börjar lossna i färgen är det dags att ta in en målerifirma. Och innan ni drar igång ett stort helprojekt: be om en kort besiktning först. Det är ofta billigare att åtgärda fyra zoner ordentligt än att måla om alla väggar i onödan.