Trapphus i BRF – färgsystem, kulörstrategi och vad som faktiskt håller
Trapphuset är BRF:ens visitkort, men också den yta som slits hårdast varje dag. Cykelstyren, barnvagnar, flyttkartonger, vinterstövlar — allt rör sig genom samma korridor och möter samma färgskikt. När en BRF målar om trapphuset utan att tänka på vilken färgtyp som väljs, eller hur kulören kommer åldras, är det ofta gjort om inom fem år. Här går vi igenom hur vi tänker när vi väljer färgsystem, glansgrad och kulör för trapphus — och varför det dyraste sällan är den dyraste färgen utan att man målade om för snabbt.
Det är inte väggarna som sliter — det är de första nittio centimetrarna
När vi besiktigar trapphus i BRF tittar vi sällan på taket eller övre delen av väggarna. De ser för det mesta hyfsade ut även efter tio år. Det är de nedre nittio centimetrarna som berättar sanningen. Det är där väskor släpar, cyklar lutas, barn drar handen längs väggen och städkärror skraper. Det är där en målerifirma som inte tänkt igenom systemet får sin första reklamation, och det är där en seriös firma satsar sin extra timme när jobbet planeras.
Jag brukar säga till styrelser att tänka på trapphuset som två olika ytor. Allt under midjehöjd är slitageyta — och ska behandlas därefter. Allt över midjehöjd är estetisk yta — och kan målas med en helt annan, billigare och vackrare färg. När man blandar ihop det och målar hela trapphuset med samma matt vägghängande färg ser det otroligt fint ut i tre månader och slitet ut i två år.
Färgsystem för slitageytan
För de nedre delarna av trapphusväggen — eller helst hela bröstpanelen om huset har en — rekommenderar vi alltid en tvättbar latex- eller akrylatfärg med halvmatt eller satinglans. Det är inte den vackraste ytan, men det är den ytan som tål en våt trasa, en grön disksvamp och ett par tusen passerande väskor varje vecka utan att börja krita.
Vi har sett otaliga BRF där styrelsen valt en lite mer eleganta matt djupmatt färg ner till golv, för det såg så stiligt ut på provet. Två år senare har varje passage lämnat en mörkare ränna och varje försök att torka bort har gett en blank fläck. Det är ett klassiskt fall där fel färgsystem är dyrare än att måla om hela trapphuset två gånger.
Färgsystem för de övre ytorna
Här kan ni välja det vackra. En klassisk djupmatt vägghängande färg med hög täckning och låg glans ger trapphuset en lugn, närapå sammetslen yta som upplevs som påkostat och stillsamt. Det är den färgtypen som syns i hotellfoajéer och varumärkesbutiker, och den fungerar utmärkt i trapphus så länge den ligger ovanför slitagezonen.
För tak rekommenderar vi alltid en helmatt takfärg. Glans i tak ger reflekterande oroliga ytor och förstärker varje minsta ojämnhet i den gamla putsen. En bra helmatt takfärg är förlåtande, jämn och ger ett intryck av att taket är högre än det är.
Snickerier, dörrar och räcken
Dörrkarmar, foderlister och balustrader är trapphusets fjärde kategori. De ska målas med en alkyd- eller hybridoljebaserad färg med högre glans — minst satin, oftast halvblank — för det är där fingertryck, möbeltransporter och vinterskor lämnar mest spår. En halvblank yta tål våttorkning utan att förlora glansen, och en liten reparation märks knappt jämfört med en matt yta där varje touch-up blir en synlig fläck.
Vi var ute på en BRF i Östermalm för ett par år sedan där styrelsen lagt en del pengar på att måla om dörrposterna med en fin matt linoljefärg. Det såg ut som ett museum i åtta veckor. Sedan flyttade en familj in på tredje våningen och varje möbelbärning lämnade en glasartad blank fläck där alla nuddat trä. Det var inte ett dåligt val av färg — det var fel kontext för rätt färg.
Kulörstrategi – varför "varmt vitt" inte räcker som svar
När en BRF säger till oss "vi vill ha varmt vitt" vet vi att vi behöver en timme till vid kulörvalet. Varmt vitt är inte en kulör — det är en riktning. Och i ett trapphus med söderläge och hög dagsljustillgång ser ett "varmt vitt" helt annorlunda ut än samma kulör i ett norrvänt trapphus utan fönster på vissa våningar.
Vi rekommenderar alltid att kulörval görs i tre steg. Först väljs en kulörfamilj på papper. Sedan målas tre stora prover — minst en kvadratmeter — direkt på trapphusväggen, på olika våningar och vid olika fönsterlägen. Sedan tittar styrelsen på proverna i morgonljus, dagsljus och kvällslampor under minst två dygn innan beslut. Det är skillnaden mellan en kulör som åldras vackert och en där alla undrar varför korridoren ser gulare ut på våning fyra än på våning ett.
Hur ofta bör trapphuset målas om?
Det beror på huset. I ett lugnt trapphus med få barnfamiljer och bra ventilation håller en korrekt utförd ommålning tio till tolv år innan helomgrepp behövs. I ett livligt trapphus med många barnvagnar och hög genomströmning kan det behövas en touch-up på nedre delarna efter fyra till fem år, och en hel ommålning efter åtta. Tumregeln vi använder är: tänk i två cykler. En kort cykel på fyra-fem år för slitagezonen, en lång cykel på tio-tolv år för helheten.
Touch-up vs ommålning
Om färgsystemet är välvalt och dokumenterat — vilket alltid bör finnas i pärmen efter ommålningen — kan en duktig vaktmästare eller en målerifirma göra årliga touch-ups på de mest slitna ställena för en bråkdel av kostnaden av en hel ommålning. Det förutsätter att färgens kulör, glansgrad och leverantör är noterat, och att rätt verktyg används vid touch-upen. Det är där våra checklistor för BRF kommer in — vi lämnar alltid ett färgkort med batch och artikelnummer efter avslutat trapphusprojekt.
När ska ni ringa proffs?
Vid val av färgsystem och kulör är det värt att låta en målerifirma vara med i samtalet redan innan styrelsen tar beslut. Vi tar inte betalt för att ge ett förslag på systemuppbyggnad, och det sparar styrelsen från de klassiska felgreppen — fel färgtyp på fel höjd, för matt kulör vid slitageytor, fel glansgrad på snickerier. Är jobbet däremot bara en touch-up av ett enskilt slitet hörn, klarar en aktiv förening det själv om dokumentationen finns.